Dag 2. Min förrsta kärlek
Min första kärlek.
Till att börja med, vad fan är kärlek? & när vet man att det vekligen är kärlek man känner & får? Jag tycker verkligen att kärlek är något som är väldigt svårt. När ska man veta om det är äkta liksom?
Till att börja med. När jag var yngre & gick i högstadiet 6-9, ja då var man ju kär hela tiden & hade nya killar var & varanan dag. Man trodde hela tiden att man var så kär & grät när killen man trodde sig älska valde din bästavän iställt. Sen började man gymnasiet & vart kär igen, på riktigt den här gången (?). Neej inte riktigt, var tillsammans med den här killen i 1 år & trodde att jag var jätte kär, Anton hette han förresten, men sen när man märkte att man kunde gå vidare på direkten & att det fanns en hel del andra killar som ville ha en, ja vem fan var Anton då liksom?
Sen strax efter så fyllde man 18, ojojoj. Då exicterade inte kärlek längre, nej då var man en slapma istället, eller en player med lite bättre ord. Man hade sina 7 killar & lät dom alla vilja ha en & bli kär i en så att man sedan kunde krossa dom en efter en. . Det var roligt ett tag tills att man började känna sig ensam & oälskad. Då sökte man efter kärlek istället & vart kär i kärlken tillslut. Hamnade med världens äckligaste kille, NO JOKE!, Flyttade till & med in hos han ett tag. Han var den här svartsjuka typen som var tvungen att ha koll på var ända sak man gjorde & anklagade än hela tiden att man hade haft sex med killar som man inte hade haft sex med, tro mig om jag skulle haft sex med någon så skulle jag ha sagt det skäms inte precis. Han använde mer fondation än vad jag själv gjorde & tog slut på 2 DaxVax burkar i veckan, haha jag skojar inte! Han var verkligen en fjortizZz så det bara skriker om det & han var till & med rätt många år äldre än mig. USH är det ända jag har att säga om han & vilken vidrig männsika han var. Har lust att gå ut med alla hans sms han har skickat så han kan bli av med hans jobb & få en fet anmälan för stöld. Nej men så elak e inte jag & försöker verkligen lägga det där äcklet bakom mig.
Men sen efter vidret, ja då hände det något. Då träffade jag den här underbara perfekta killen som fick mig att smälta genom att bara titta på han. Guud jag vart kär på direkten. Han med. Vi vart tillsammans kort därefter & både ihop i 18 månader. Ja det är Rikard jag pratar om. Han var nog min första kärlek. Eller för mig är han det. För det var verkligen äkta det vi hade. Men fortfarande vad är kärlek? När vet man att man är kär & när man älskar någon? Jag menar jag har peroner i mitt liv som jag älskar &känner så mkt mer för än vad jag någonsin har känt för en kille. Det jag känner för min familj & mina vänner. Det är kärlek, det vet jag utan tvekan. Men det man känner för en kille, vad är det? Jag vet helt ärligt inte om jag någonsin kommer lista ut vad kärlek är eller om jag ens kommer få vara med om det. Jag kanske redan har vart det? Men i så fall vill jag ha mycket mer.
Jag är inte nöjd. . .
♥
Till att börja med, vad fan är kärlek? & när vet man att det vekligen är kärlek man känner & får? Jag tycker verkligen att kärlek är något som är väldigt svårt. När ska man veta om det är äkta liksom?
Till att börja med. När jag var yngre & gick i högstadiet 6-9, ja då var man ju kär hela tiden & hade nya killar var & varanan dag. Man trodde hela tiden att man var så kär & grät när killen man trodde sig älska valde din bästavän iställt. Sen började man gymnasiet & vart kär igen, på riktigt den här gången (?). Neej inte riktigt, var tillsammans med den här killen i 1 år & trodde att jag var jätte kär, Anton hette han förresten, men sen när man märkte att man kunde gå vidare på direkten & att det fanns en hel del andra killar som ville ha en, ja vem fan var Anton då liksom?
Sen strax efter så fyllde man 18, ojojoj. Då exicterade inte kärlek längre, nej då var man en slapma istället, eller en player med lite bättre ord. Man hade sina 7 killar & lät dom alla vilja ha en & bli kär i en så att man sedan kunde krossa dom en efter en. . Det var roligt ett tag tills att man började känna sig ensam & oälskad. Då sökte man efter kärlek istället & vart kär i kärlken tillslut. Hamnade med världens äckligaste kille, NO JOKE!, Flyttade till & med in hos han ett tag. Han var den här svartsjuka typen som var tvungen att ha koll på var ända sak man gjorde & anklagade än hela tiden att man hade haft sex med killar som man inte hade haft sex med, tro mig om jag skulle haft sex med någon så skulle jag ha sagt det skäms inte precis. Han använde mer fondation än vad jag själv gjorde & tog slut på 2 DaxVax burkar i veckan, haha jag skojar inte! Han var verkligen en fjortizZz så det bara skriker om det & han var till & med rätt många år äldre än mig. USH är det ända jag har att säga om han & vilken vidrig männsika han var. Har lust att gå ut med alla hans sms han har skickat så han kan bli av med hans jobb & få en fet anmälan för stöld. Nej men så elak e inte jag & försöker verkligen lägga det där äcklet bakom mig.
Men sen efter vidret, ja då hände det något. Då träffade jag den här underbara perfekta killen som fick mig att smälta genom att bara titta på han. Guud jag vart kär på direkten. Han med. Vi vart tillsammans kort därefter & både ihop i 18 månader. Ja det är Rikard jag pratar om. Han var nog min första kärlek. Eller för mig är han det. För det var verkligen äkta det vi hade. Men fortfarande vad är kärlek? När vet man att man är kär & när man älskar någon? Jag menar jag har peroner i mitt liv som jag älskar &känner så mkt mer för än vad jag någonsin har känt för en kille. Det jag känner för min familj & mina vänner. Det är kärlek, det vet jag utan tvekan. Men det man känner för en kille, vad är det? Jag vet helt ärligt inte om jag någonsin kommer lista ut vad kärlek är eller om jag ens kommer få vara med om det. Jag kanske redan har vart det? Men i så fall vill jag ha mycket mer.
Jag är inte nöjd. . .
♥
Kommentarer
Trackback
