Sitter och funderar över vilka man ska kalla för vänner och vilka man kan kalla för bekanta. Är det värt att ha falska människor i sitt liv som endast får en att må dåligt och som man måste spela någon helt annan för att bli accepterad?! Ibland känner jag mig så himla osynlig så att jag känner att jag är tvungen att dränka mig själv i färg för att bli sedd. Varför inte bara utesluta dom människorna från mitt liv och vara som jag själv vill vara när jag ändå vet att jag har vänner som älskar och accepterar mig för precis den jag är och inte för den som andra tycker att jag borde vara. Varför måste jag vara en sån mes och inte stå för det jag själv tycker och inte hålla med andra bara för att få lite respekt?! Varför inte bara var mig själv som den underbara, knäppa, glada, roliga och söta personen jag är istället för att jaga det alla andra vill och sänka min självkänsla till botten?! Varför måste jag må sämre och tycka sämre om mig själv än vad jag gjort någonsin tidigare, och bara för att jag har försökt att göra alla andra nöjda! Varför kan jag inte bara få vara nöjd själv och strunta i dom andra?! Det läskiga är att jag vet inte ens vad som gör mig själv nöjd längre. Vad fan ska man göra?! Orkar inte mer . . .